"Allt är så underligt fjärran idag,
så långt långt borta."
---Jag funderar mycket kring vad jag vill göra med mitt liv, en äkta evighetsfråga. Man ska tydligen göra det man verkligen vill göra, ta till vara på att man föddes på rätt sida av planeten, att man föddes med friheten att kunna uppfylla sina drömmar. Sen kan man diskutera hur fria vi egentligen är med alla förväntningar, lagar och regler som vi har skapat, eller om vi ens har en fri vilja.
Men hur ser livet ut egentligen?
Oavsett vart man befinner sig måste man arbeta, arbeta gör man för att tjäna siffror i ett plastkort, med kortet köper man först sånt man behöver; föda, plagg, bostad, färdmedel. Sen kan man köpa sånt som visar att man har mer pengar än andra; måltidskärl, plagg, bohag och prylar tillverkade av utvalda formgivare. Allt det här måste man göra och allt måste köpas. Man måste också träffa någon lämplig att skaffa familj och driva hushåll med ett tag, man måste ta hand om avkomman och lära dem sånt man ska veta. Sen blir man gammal och dör. Det som händer däremellan är att man upplever en väldans massa; sorger, svek, rädsla, kärlek, ilska, skuld, lycka, hopp, ångest. Det finns inte så många andra alternativ, det är visst så livet alltid har sett ut.
---Det jag funderar över är vart jag ska börja, vad jag vill göra, vart vill jag göra det och med vem. Hur får jag det livet att bli mitt ? Sånt går nästan inte att planera eller bestämma. Även om det finns en bestämd bild över hur ett liv ska läggas fram så känns det som att det är slumpen som styr trots att allt du faktiskt åstadkommer är ett resultat av alla de val du gjort, medvetna som omedvetna.
---Visst är jag en alldeles egen människa, min egen person, men mitt ibland jordens sex miljarder invånare är man egentligen ingen alls, bara en kugge i hjulet. Det vi har gemensamt är att vi alla alltid gör och kommer att göra samma sak: leva - efter ett visst mönster.
så långt långt borta."
---Jag funderar mycket kring vad jag vill göra med mitt liv, en äkta evighetsfråga. Man ska tydligen göra det man verkligen vill göra, ta till vara på att man föddes på rätt sida av planeten, att man föddes med friheten att kunna uppfylla sina drömmar. Sen kan man diskutera hur fria vi egentligen är med alla förväntningar, lagar och regler som vi har skapat, eller om vi ens har en fri vilja.
Men hur ser livet ut egentligen?
Oavsett vart man befinner sig måste man arbeta, arbeta gör man för att tjäna siffror i ett plastkort, med kortet köper man först sånt man behöver; föda, plagg, bostad, färdmedel. Sen kan man köpa sånt som visar att man har mer pengar än andra; måltidskärl, plagg, bohag och prylar tillverkade av utvalda formgivare. Allt det här måste man göra och allt måste köpas. Man måste också träffa någon lämplig att skaffa familj och driva hushåll med ett tag, man måste ta hand om avkomman och lära dem sånt man ska veta. Sen blir man gammal och dör. Det som händer däremellan är att man upplever en väldans massa; sorger, svek, rädsla, kärlek, ilska, skuld, lycka, hopp, ångest. Det finns inte så många andra alternativ, det är visst så livet alltid har sett ut.
---Det jag funderar över är vart jag ska börja, vad jag vill göra, vart vill jag göra det och med vem. Hur får jag det livet att bli mitt ? Sånt går nästan inte att planera eller bestämma. Även om det finns en bestämd bild över hur ett liv ska läggas fram så känns det som att det är slumpen som styr trots att allt du faktiskt åstadkommer är ett resultat av alla de val du gjort, medvetna som omedvetna.
---Visst är jag en alldeles egen människa, min egen person, men mitt ibland jordens sex miljarder invånare är man egentligen ingen alls, bara en kugge i hjulet. Det vi har gemensamt är att vi alla alltid gör och kommer att göra samma sak: leva - efter ett visst mönster.
