"Jag vill skriva! Men om vad..?", så låter det ibland i mitt huvud. Som liten brukade jag skriva av texten från mina favorit barnböcker bara för att få skriva lite. Jag har överlag lättare för att skriva än att tala men allt som oftast tycker jag mig inte ha något att varken skriva eller tala om. Efter att ha kikat igenom min blogghistorik så handlar de flesta inlägg nästan uteslutande om längtan till Island eller hur dåligt jag mår vid skrivtillfället, längtan och ångest verkar alltså driva mig till att skriva men för det mesta så är jag fylld av andra känslor, oinspirerande känslor.
Hur som helst. Nu tänkte jag istället göra en övning för att se om jag kommer igång lite, jag tänkte berätta fem saker om mig själv som få eller ingen känner till. Vi får se hur det går.
1. Jag är extremt mörkrädd. Nio nätter av tio kan jag somna utan skrämmande tankar men vissa nätter kan jag förlamas av skräck så pass att jag måste sova med lampan tänd. Vad som sätter igång paranoian kan vara ett obekant ljud eller en siluett och plötsligt är jag övertygad om att en man står och stirrar på mig med en köttkniv i näven eller en död japansk flicka kryper ut ur min TV... Jag kan erkänna att det låter skrattretande nu när solen står högt på himlen men så fort mörkret faller så försvinner all logik tillsammans med alla skarpa färger och konturer och inget kan stoppa min fantasi som skenar iväg totalt.
2. Jag kan inte kolla på skräckfilm. Det beror helt och hållet på min mörkerrädsla och min ibland allt för starka inlevelseförmåga, det blir för verkligt helt enkelt. Jag har sett några skräckfilmer i mina dar men två stycken har lämnat djupa spår i mig; The Ring och Nightmare on Elm Street. Båda såg jag som tonåring och med vänner som jagade upp varann så att vi satt där och skrek som småflickor. Värst var ändå The Ring, hon jagade mig i månader efter att jag sett filmen varav jag fick sova hos min mamma nästan varje natt!
3. Jag har börjat gilla musik igen (alt. "jag slutade lyssna på musik i två år"). Ja det går förstås inte att helt och hållet sluta lyssna på musik men jag tappade engagemanget för ny musik. När jag började ta bilen till jobbet slutade jag lyssna på MP3:n och lyssnade istället på brorsans bland CD, radio lyssnade jag bara på när väckarklockan gick igång på morgonen. Jag hade visserligen en Tom Waits-period där jag enbart lyssnade på honom, men nu har jag i alla fall fått tillbaka lusten att upptäcka ny musik.
Jaha, sen kom jag inte på nåt mer men jag har fått mycket mer att tänka på, sånt som jag kanske kan tänka mig att skriva om.
Hur som helst. Nu tänkte jag istället göra en övning för att se om jag kommer igång lite, jag tänkte berätta fem saker om mig själv som få eller ingen känner till. Vi får se hur det går.
1. Jag är extremt mörkrädd. Nio nätter av tio kan jag somna utan skrämmande tankar men vissa nätter kan jag förlamas av skräck så pass att jag måste sova med lampan tänd. Vad som sätter igång paranoian kan vara ett obekant ljud eller en siluett och plötsligt är jag övertygad om att en man står och stirrar på mig med en köttkniv i näven eller en död japansk flicka kryper ut ur min TV... Jag kan erkänna att det låter skrattretande nu när solen står högt på himlen men så fort mörkret faller så försvinner all logik tillsammans med alla skarpa färger och konturer och inget kan stoppa min fantasi som skenar iväg totalt.
2. Jag kan inte kolla på skräckfilm. Det beror helt och hållet på min mörkerrädsla och min ibland allt för starka inlevelseförmåga, det blir för verkligt helt enkelt. Jag har sett några skräckfilmer i mina dar men två stycken har lämnat djupa spår i mig; The Ring och Nightmare on Elm Street. Båda såg jag som tonåring och med vänner som jagade upp varann så att vi satt där och skrek som småflickor. Värst var ändå The Ring, hon jagade mig i månader efter att jag sett filmen varav jag fick sova hos min mamma nästan varje natt!
3. Jag har börjat gilla musik igen (alt. "jag slutade lyssna på musik i två år"). Ja det går förstås inte att helt och hållet sluta lyssna på musik men jag tappade engagemanget för ny musik. När jag började ta bilen till jobbet slutade jag lyssna på MP3:n och lyssnade istället på brorsans bland CD, radio lyssnade jag bara på när väckarklockan gick igång på morgonen. Jag hade visserligen en Tom Waits-period där jag enbart lyssnade på honom, men nu har jag i alla fall fått tillbaka lusten att upptäcka ny musik.
Jaha, sen kom jag inte på nåt mer men jag har fått mycket mer att tänka på, sånt som jag kanske kan tänka mig att skriva om.
