Jag kände inte Marcus personligen men jag kände till honom och hans familj. Ska jag vara ärlig så har jag varit lite avundsjuk på deras familj, jag har alltid tyckt dom verkat ha en så fin och nära relation till varandra, därför sårar det mig att läsa vad människor kokar ihop för lögner om "antroposofsekter" och att Marcus familj skulle vara orsaken till hans eget självmord.

Jag blir helt tom, vet inte hur jag ska reagera. Jag kan förstå att man blir nyfiken på Marcus efter hans val att ta livet av sig så offentligt men jag tycker det är att gå för långt när man uppmanar varandra att ringa hans mamma och be henne bevisa sanningshalten i hennes val av arbete eller bestämma sig för att med alla metoder få hennes verksamhet nedlagd (en av två trådar på flashback). Människor får tycka vad dom vill om alternativmedicin o.dyl. men att dra ner familjen ännu mer i skiten, uppmana till trakasserier.. har dom inte fått stå ut med tillräckligt?

Det som gör ännu mer ont är att läsa vad påhittade namn på Facebook skriver på minnessidor om Marcus. Några kommentarer under hans fars uppmaning att lägga ner sidan: "Är du inte stolt över din son nu? Han erbjöd oss andra bra underhållning. ... För fan, desto mer man läser om hans äckliga farsa desto mer förstår man hans beslut."

Människor är vidriga.

Jag kände inte Gustav, knappt alls, men det betyder inte att hans död skulle betyda något mindre för mig. När jag minns Gustav så minns jag en lugn och fin kille så det gör ont att veta att han inte har mått bra, ännu ondare att det gick så här långt.
Depression kan vara svår att upptäcka och är fruktansvärt plågsam för den drabbade, det är en allvarlig och högst dödlig sjukdom, jag kan bara önska att han funnit frid.