Jag bor i Järna, en smältdegel av människor från alla världens hörn, här är jag född och uppväxt. Man skulle kunna dela upp Järna i tre delar; Ytterjärna, centrum och Kallfors. I Ytterjärna finns antroposoferna, dom biodynamiska odlingarna och Kulturhuset, ja allt det som Järna är känt för. I Kallfors har dom nyrika Svenssonfamiljerna bosatt sig i sina nybyggda jättevillor kring golfbanan och i Järna centrum bor, möts och beblandas dessa två ytterligheter.

Det är kontrasterna jag älskar med Järna. Man kan sitta på Domherren och se en häst med vagn parkerad utanför Ica, hästen tuggar på lite gräs alldeles lugnt medan bilarna på väg hem från kontoret kör förbi. När Burger King väljer att öppna en restaurang vid motorvägen så anordnas en "demonstrationsfika", alla som invänder mot att en kommersiell franchise eventuellt skulle kunna slå ut Järnas egna ekologiska små kaféer möts på Burger king och äter hemmalagad soppa tillsammans.


Men jag hatar också Järna ibland. Jag kan bli så trött på alla hippies, antroposofer och new age:are som glider runt på lätta fotsteg med blommor i håret och onaturligt glada leenden på läpparna och tror att ovillkorlig kärlek är det enda som kan rädda världen. Alla åldrade yuppies, lattemorsor och golfare som flåsar i joggingspåret eller tålmodigt köar på NK inne i stan med påklistrade leenden och inbillar sig att shopping kan rädda vår ekonomi och därmed också hela jorden.

Men hur som helst så förblir Järna en oas för mig, det är hemma. När jag varit borta ifrån Järna i några veckor och sen kommer tillbaka så kan jag bli sådär löjligt glad och fylld av inspiration men som med det mesta kan man också få för mycket av Järna, då vaknar cynikern till liv och jag kan nästan inte gå ut utan en imaginär spypåse i handen.